STRÖVTÅG I VÅRDEN / STROLLING AROUND IN THE PUBLIC HEALTHCARE

Indian Embroideries.Mahila

---

BILD O TEXT MONIKA LIND-MELANDER English summary by Monika Lind will follow after the article Den vackra kon utanför förlossningsavdelningen GOVERNMENTAL HOSPITAL Med känsla för det makabra styrde jag flera gånger kosan till Allmänna Sjukhuset i Jaisalmer förra året. Hade en stor vilja att försöka förstå. På vägen dit brukade jag passera en döende ko, som låg på gatan o fick omvårdnad av familjen som ägde henne. Sjukhuset är relativt stort med laboratorier, blodcentral, ortopedi, gynekologi, BVC, MVC, geriatrisk avd, osv. Vården och medicin som köps på sjukhusets apotek är gratis. Det är i första hand de fattiga som söker här, andra söker privat vård. Det är inte säkert att den är så mycket bättre, Aladin berättade att när han häromåret sökte för feber så sa doktorn att det var malaria o gav honom dropp o injektioner. När han sen råkade få se provsvaret från lab så visade det negativt för malaria. Det var pengar att tjäna på detta. MVC - verksamheten hade jag förmånen att få delta i förra året, när jag strövade omkring på sjukhuset kom där en doktor o sa att jag kunde hänga på.  Jag fick vara med o känna på fosterläge, ta blodtryck, titta på kvinnornas undre ögonlock för att se om de hade blodbrist. Det togs inget Hb. När jag frågade om anemi så sa han: " det har de allihop" Därför så får också alla järntabletter. Verkar som om det görs ultraljud på alla gravida. Sen är det nog säkert så att alla går nog inte på kontroller. Denne gynekolog sköter även förlossningsavdelningen o fixar lätt (som han sa) ett kejsarsnitt i de fall där det behövs. Jag är väldigt kluven när det gäller hemförlossning kontra sjukhusförlossning, kan tänka mej att risken för infektioner i efterförloppet är mycket stora på sjukhuset. Förkossningsrummet, där låg tre födande kvinnor. Jag fick, men ville inte gå in. In the delivery room three women were giving birth. I was allowed, but didn´t want to step in. I korridoren utanför. Eftervårdsavdelningen för nyförlösta är under all kritik, korridoren dit är skiten som en dåligt städad ladugård. Salarna med ca sex sängar är mörka, smutsiga. De nyförlösta med sina babies är omringade av hela släkten som äter o dricker. Man har med sej egna filtar, täcken o kläder. Inte någonstans på detta sjukhus har jag sett ett tvättställ. Samma dag som barnet fötts så blir det vaccinerat mot TBC och hepatit. De barn som föds hemma missar nog detta, o inte kommer det hem någon distriktsköterska. Var vägen om idag igen, kom då in till förlossningen, kunde inte med att gå helt in, tre sängar med födande kvinnor låg där vad jag kunde se från dörren, inte ett ljud hördes, ingen skrek, ingen kved eller stönade. Föder de helt tysta här? Märkligt är det att jag bara kan gå omkring, bli inbjuden att se på helt nyfödda, hänga med på vaccinationer, osv. Var även en sväng om "drop in-mottagningen" Där går det till så att doktorn sitter vid ett bord, lyssnar blixtsnabbt med sitt stetoskop, skriver något på en lapp, ca 20 personer står runtom o följer med vad som händer samtidigt som de väntar på sin tur. Här har man inte råd med integritet. Eller så är det inte viktigt. Minns för sju år sen i Bikaner, trodde att jag fått malaria, hela väntrummet, doktorn o apotekaren var engagerade i om jag led av malaria eller inte. Samtliga var överens om att det inte var malaria, jag krävde provtagning. Blev då körd av apotekaren tvärs genom stan sittande bakpå hans motorcykel utan hjälm med 40 graders feber. Det var inte malaria! Apotekarn friade senare till mej, kanske hade jag tryckt mej för nära under motorcykelturen, man vet aldrig. Mittemot drop-in mottagningen ligger det s.k. Sprutrummet Opposite the Drop-in reception there is the so called  Injection room, where there are 6 beds.  sprutrummet med 6 britsar. Där får man dropp o injektioner. Verkar som om de föredrar detta framför tabletter. Det som injiceras är antibiotika, vitaminer, medel mot illamående, Diklofenac, rabiesvaccin, samt dropp för uttorkade. Ett helt bord (mycket smutsigt) med olika medel i kartonger. Man använder engångs sprutor o spetsar. Inget tvättställ, ingen handsprit. Idag fick jag hänga med en manlig kollega där, men stod inte ut så länge, han blev för påträngande. ( varför skall jag informera om att jag är ensamstående när de frågar vad min man heter)? Sjukdomspanoramat är varierande, vanliga infektionstillstånd, diabetes, trafikolyckor, malaria, dåligt näringstillstånd hos de fattigaste, spetälska, sårinfektioner, osv Man är mycket frikostig med antibiotika, det där med resistensutveckling verkar inte vara nåt man bekymrar sej för. Vaccin mot rabies ges omedelbart efter hundbett. Elsa fick detta för några år sedan i detta sprutrum.  Var häromdagen på vetrinärstationen, när jag frågade om alla gatuhundar sa de att det där med hundarna är utom all kontroll o varnade mej för att vara för nära. Malaria är vanligt förekommande trots att det är ett ökenområde, behandlas med malariamedicin o febernedsättande. Elsa o jag tar var sin chlorokintablett varje onsdag o smörjer oss med Odomus- kräm för att förhindra bett. Förra året hade Indien varit fritt från polio i två år, är de fria även detta året så kommer WHO att förklara Indien som poliofritt område. Detta är man mäkta stolta över o gör en stor grej av det när tåget går till Pakistan, då erbjuds ressenärer en påfyllning av poliovaccin. Pakistan är nämligen inte fritt från polio, där skjuter de dessutom vaccinatörer! Men man ser här o där, då o då relativt unga med rester av polio, som sitter i rullstol, eller går med förkrympta ben. Hur man upplever sjukdom o vad man tror om kropp, själ o sjukdom är ett spännande område. Förra året när jag var hemkallad till lille Babalo som låg på golvet med feber över 40 grader. Jag förklarade för pappa Siaram att detta var influensa, ville ge honom vatten o torka av honom med våt handduk. Pappa vägrade låta mej göra detta, sa att det var en djinn (ond ande) o började i stället att spela på det instrumentet med vilket han brukar spela bort onda andar. Pojken öppnade ögonen o log! Vad har väl jag att komma med? Mycket mer skulle kunna skrivas i detta ämne, men avslutar med att den största hälsorisken här är trafiken! Pappa och barn i väntrum / A dad and his children in waiting korridor. A short summary in english from my visit in Govermental Hospital.  by Monika Lind With the sense for the macabre I sterred several times to the Govermental Hospital last year. And returned again. It is a large hospital with laboratories, blood-center, geriatic dept, etc. Helthcare and medicin is free. It is primarily the poor who use this hospital, others seek private care. Last year I could hang on with the doctor who examinated the pregnant women, we took bloodpressure, check up the fetus position, loock at the womens lower eyelid to see if they had anemia. There was no Hb taken. When I asked the doctor about anemia, he said; they all have anemia, and all are getting iron-pills. The gynecologist also handles the laborward and fix easily a cecarean section if needed.  I am very ambivalent about home-birth versus birth on hospital. I think the risk of post partuminfections must be larger in the hospital than at home. Walked the corridor from the deliveryroom to the aftercare division. This corridore is dirty like a poor cleaned barn! The halls with about six beds are dark and dirty. The newly delivered are sourrounded by the whole family eating and drinking. Not anywhere in this hospital I have seen a washstand! The children born at the hospital are given vaccinations against tuberculosis and hepatis. Children born at home probably miss this. I also took a ride in to the "drop in clinic". There is one doctor sitting behind a desk, examines the patients very roughly, at the same time 20-30 persons are around loocking and discusion. No privacy! Disease panorama is varied; common infectious conditions, diabetes, accidents, malaria, poor nutritional status of the poorest, leprocy, wound-infections, etc. They are very generous with antibiotics, no worries about development of resistence. Vaccination against rabies is given immediatly after dog-bite in the " injection-room", Elsa got that vaccination a few years ago. Malaria is common although it is a desertarea, treated with antimalaria medication and antipyretic. Last year India has been polio-free for two years, if free even this year WHO will declare India as a polio-free area! They are very proud over this. In Pakistan is not free from polio, and there is allways a competison between India and Pakistan. You can see relatively young people remnants of polio who sits in a weelchair or walking with stunted legs in the streets. Conclusion; there is much more to do in Indias helthcare-system.

You are subscribed to email updates from INDIAN EMBROIDERIES.MAHILA To stop receiving these emails, you may unsubscribe now.	Email delivery powered by Google
Google Inc., 20 West Kinzie, Chicago IL USA 60610