MÅSTE KVINNOR FORTSÄTTA VARA SLAVAR?

SAMMANFATTNING AV CIRKELSAMTALEN I FYRA GRUPPER

Sömnadskursen, ungefär 25 deltagare i 6 veckor. har resulterat i att många syr sina egna kläder och även på beställning från andra.Cibi, Jija, Shanti, Amku, Mima, Doodi, Jammu, Mirga, Kamali syr för andra, stolta och lyckliga.

Kurs i sömnad av barnkläder vore bra!

Business-class, intresse finns från flera! Detta skulle ge möjlighet att ta emot sömnad från skräddare när de har sina högsäsonger. (inför bröllopsperioderna! Se nedan om Dowry!)

Vad har hänt sedan förra gången? “Vi har blivit starkare” Saker har förändrats, blivit bättre. Många av oss har TV nu!

Men vi kvinnor har ingen frihet, vi är som slavar, som djur. Vi måste alltid fråga våra pappor, våra män om lov, det är dom som bestämmer över oss. VI KVINNOR ÄR SOM DJUR

Nenas son 9 år fortsätter att sköta kon, tar mera ansvar. Nu har han börjat spara pengar I en egen “Mini bank”, mamma är stolt.

kurs I stickning?

Förslag från Mirga. Jija kan sticka, Till vintern behövs varma plagg. Nätterna är bittert kalla.

“Vi måste hitta på saker som vi kan göra hemifrån" Det betraktas inte som bra att gå utanför byn.

Kunja arbetar varje dag I två olika familjer, Även Kamli, som också är Traditional Birth Assistant, byns barnmorska.Detta arbete gör Kamli lycklig, annars inte mycket som är tillfredställande. En av hennes döttrar har bekymmer med maken, som arbetat på annan ort, och har tagit med sig en ny kvinna hem.

Tillverkning av bindor

Nenu och Anita, Devi vill åka med på studieresa till Tilonia, Barfota-college som vi besökt tidigare, där de har en verkstad för sådan tillverkning.

“ det är bättre att vi som är unga åker, vi är snabbare att lära oss.”Jatani har helt klart för sig hur vi skall gå till väga med marknadsföringen! Hennes ögon glittrar.

Shanti vegetable garden spenat, tomatos, chili,

“Walking school-bus,” = något som praktiseras i Sverige, när föräldrar turas om att följa en barngrupp till skolan. Fooli, Jammu, Mirga tycker det är en övervägande en positiv idé.

Pos./neg med skolan: Att gå I skolan ger ett bättre liv. Neg: oro för skolvägen, att flickorna skall bli överfallna. Fooli hoppas vi skall ordna taxi för flickorna! Kan Devi ta Kunjas (änka, som städar hos olika familjer varje morgon) plats i skolbussen? 

Betydelsen av broderier

det ger “egna pengar”, att inte behöva be mannen om pengar, lycka att brodera, stolthet,

Flickorna ger pengarna till föräldrarna eller använder dem till skolavgifter, och de kan köpa lite saker åt sig själva.

Read and write- class Devi ,Sita,Yashouda, flickor och flera kvinnor, de kan nu skriva sina namn.

Devi försöker lära sig engelska.

Jija kan nu mäta med måttband, genom att hon kan siffror! Nästan som uppfinningen av hjulet!

Engelsk konversations grupp med flickor! Dom läser engelska i flera år i skolan, men får ingen träning i att prata, följden blir en blyg stumhet.

Nenu som slutat skolan studerar nu hemma och gör privattentor. Tänker på att ge privatlektioner.

När vi frågar om kvinnorna har några drömmar: Doodi, ny, vet inte vad det är. Då förklarar de andra för henne vad det är!

"KVINNOR ÄR SOM DJUR”

Vi har tre stora frågor för nästa cirkelsamtal.

Fokus på sammanhållning. Kvinnosolidaritet. Avslutningsritual: i ringen:

KVINNOR ÄR STARKA TILLSAMMANS

1) “DOWRY

Samdas dotter Cibi är nu gift. Samda, änka, har tagit ett stort lån till hemgiften, och oroar sig för hur hon skall betala det.

Stor diskussion om hemgiften utbryter. Jija, som har 6 flickor oroar sig redan. “Ingen vågar vägra” - Vi berättar för dom:”Det finns kulturer där männen får betala för sin brud!”

Dowry, hemgift som brukar vara i form av guldsmycken, TV, hushållsapparater, är förbjudet i lagen, men upprätthålls med traditionens obönhörliga kraft! Ingen tycker sig kunna bryta, vad skulle folk säga? Det rör sig om 100.000-tals Rupies i kostnad för hemgift och bröllop! Familjerna skuldsätter sig långt över sin förmåga. Det finns de som säljer sitt hus för att kunna göra ett tillräckligt fint bröllop åt en dotter. Bröllop är en stor del av den indiska privatkonsumtionen. Tre bröllopssäsonger om året håller kommersen i gång!

2) VÅLD OCH VÅLDTÄKT INOM ÄKTENSKAPET

En kvinna, svårt slagen av sin man, kommer inte till möten för att hon ser så blåslagen och för att hon skäms. Grannar tittade på utan att ingripa! Vi måste prata om hur vi kvinnor kan stärka varandra, vara solidariska. Shantis man, Raj Kumar, som är polis och hennes svärfar skall gå och prata med mannen, som en första åtgärd, sedan kan han faktiskt hamna i fängelse!

Det finns en lag mot detta. Men samhällets och traditionens förtryckande normer styr. Mannen är den som bestämmer. Han har rätt att fostra och även slå sin fru och han har sin äktenskapliga rätt i sängen.

Han och hans familj kan även straffa henne om hemgiften är för liten, om hon inte föder barn , som helst skall vara pojkar. Ja, det mesta är kvinnans fel.

3) MÄNNENS ALKOHOLISM

De flesta kvinnorna lider under sina mäns alkoholvanor, vilket ofta leder till misshandel.

VI MÅSTE GÖRA NÅGOT FÖR POJKARNA

Detta konstaterande blir en följd av alla våra samtal

Idén om en klubb för pojkar känns nödvändig att genomföra. Att pojkarna får träffas, göra roliga saker, men också prata om hur en man skall ta hand om sin familj. Och vaccinera dem mot tanken att ett äktenskap skall ge hans familj en massa gåvor i form av hemgift

Ny idé: Pojkklubb kan ledas av en av medarbetarna inom SKSS, som är uppvuxen i en fattig by.

I CIRKELSAMTALEN:

Fokus på sammanhållning, kvinnosolidaritet. Lärdom från Kinnorörelsens tid på 70-talet

Avslutningsritual: vi tar varandras händer, bugar djupt, sträcker händerna upp och:

”KVINNOR ÄR STARKA TILLSAMMANS”!------Applåder: vi gillar alla att applådera!

Läs också om Monikas parallella upplevelser i byn och för övrigt.

www.resdagboken.se sök på: monika.lm

PÅ HEMVÄG EFTER SVETTIGT VÄRV

 Vi passerar vännen Badris telefonshop, Där trängs oftast bönder och släktingar från öknen för att få olika teletjänster utförda. Här den vackraste av dem alla: med klarblå fjärrskådande ögon.

Grönsakstorget, där råvarorna lyser friskt

 Omvandlade till maträtter kan man inte urskilja ursprunget. Men gott blir det och kanske lite starkt!

Grönsakerna hackas 'on the spot till varja kund på Daba gatukök mitt i Shiv Circle, rondellen nära Guesthouse NOMAD, där vi bor nu.

Till varje kund steks en ny panna färdighackade grönsaker och kanske lite färskost.

Tänk denna modell för en pizzeria i fosterlandet! Vilken succé. Snabbmat av kvalitet!

Chapatis gräddas över öppen eld och rostas hastigt i lågorna, serveras genast med lite olja.

Här kommer restaurangens stamgäst, den gamle busschaffisen, som antgligen längtar tillbaka till arbetslivets vägkrogar.

                                  Han flirtar lite stillsamt med de mycket få kvinnliga gästerna

 Och så kommer maten efter ett par minuter, rykande het. En sådan portion står man sig på till nästa dags frukost.

En verklig luftig, viloplats efter svettiga övningar i byn!

LILLA JULAFTON

SISTA MÖTET FÖRE DIWALI (stora ljusfesten)
Utvardering och betalning av broderier, vi sitter i lilla huset pa Mirgas gard, pa den grona vaggen slingrar sej en liten odla som tycker att det blir lite trangt, flugorna bryr sej inte, ju fler folk desta battre.
 Vi vantar pa Kulvinder som har misuppfattat var vi skulle traffas, stamningen ar lite hogtidlig. Pa vagen in till byn blev vi mötta av lilla Yashuda, 6 ar om ivrigt vantat pa var ankomst, hon var i vår narhet hela tiden, vek inte fran vår sida.

Elsa lagger med hjalp av tonarsflickorna upp alla broderier pa en säng, därpå får alla en muntlig bedomning samt betalt. Stunden ar stor, Elsa ar svettig, jag bits av envetna flugor.

Ingen tar illa vid sej av kritik eller eventuell hemlaxa.

Elsas tillägg:jag har tittat på alla 60 broderierna och grupperat dem i fyra"klasser" med hänsyn till: omsorg, färg och mönsterfantasi,traditionella stygn,komposition. Föreslagit vissa stygntillägg eller borttagningar, något lite får t.o.m. repas upp! 4 broderier är särskilt bra, uttrycksfulla: de får mest betalt.Största gruppen kommer därnäst. Några får kanske göra någon liten ändring eller tillägg. Grupp tre är också ganska många. Sist kommer några som kanske inte alls skulle brodera om det inte vore för pengarna.Broderierna kan ändå vara charmiga, men är oftast gjorda utan något handlag eller intresse...som det verkar.Detta möte blir ett tillfälle att höja standarden något genom att förklara varför jag förelår det ena eller andra. Denna gång känner jag att intresset är stort.Svetten stänker om mig!

Yashuda i mitten

Nar vi ar klara och skall ga darifran ar det en liten en som klart visar att klara ar vi inte!
Det ar lilla Yashuda som tidigare lamnat sitt alster till Elsa, jag har inte riktigt fattat, men tydligen hade de en egen overenskommelse. Eftersom Yasudha brot ihop forra aret for att hon var for liten att vara med i flickgruppen, fick hon tyg och garn av Elsa o hon har producerat ett underbart litet broderi och nu ville hon ha sin lon.
Stolt och glad tog hon emot det hon med ratta har fortjanat. Denna tjej ar ett av Indiens framtida hopp.
For fem ar sedan var jag med har i denna by, otroligt mycket har hannt sen dess.
Husen har forbattrats, de flesta har toalett pa sina gardar, alla har vatten, nagra gas istallet for ved, fler getter, fler hons. Alla verkar att ha el vilket innebar ett eluttag, en lampa. Ett par parabolantenner pa taken, nagra av mannen har motorcyklar. De flesta barn gar i skola. 15 av desa gar i privatkola med hjalp av pengar från svenska vänner. Deras foraldrar har skrivit  kontrakt pa att desa flickor inte skall giftas bort forran de fyllt 18 ar!
Jag kan se att samtliga kvinnor har fatt ett storre sjalvfortroende, detta blev an mer tydligt forra veckan nar en ny kvinna var med pa cirkelsamtal, hon holl sin sloja framfor sitt ansikte. Vagade nastan inte saja nanting, i ljuset av henne var det latt att se de andras forandring.
Det kanske verkar som om allt bara ar bra, att det inte behover goras nat mer.
Sa ar det inte. Som kvinnor ar de inte varda nanting, som nan sa; vi ar som djur!
Men dar finns ändå mycket hopp!
Monika som tagit de flesta foton

Elsa: hoppet ligger i att vi märker en större öppenhet inför att tala om saker som är svåra och tabubelagda. Männens våld, Oron för mycket kostsamma hemgifter,. Vi märker en gryende känsla av att det skulle gå att göra ändringar. Vi känner kraften hos kvinnorna.

Monika kopplar av efter väl förrättat fotoarbete. På favorithaket vid Shiv-rondellen. Mer om det i nästa blogg. Elsa skrev det kursiverade. 

4 CIRKELSAMTAL PÅ RAKEN

                      Mirga 27, t.v. en ny i gruppen Agris sonhustru,Cibi 20, nygift,Kulvinder t.h.

                Flickorna Kavitha,17, går i skolan, en av sex systrar, Dolly 16 år har slutat skolan

HEMMA HOS MIRGA
I förra avsnittet ger Monika sin upplevelse av besöket.
Vi börjar med fjärde gruppen. 9 kvinnor och 2 unga flickor hör till gruppen. Men i dag är vi inte så många.Om 2 veckor är det Diwali, den stora ljushelgen jämförbar med vår jul i betydelse, kommers och högtidsansträngningar. Nyss firades en annan viktig helg i flera dagar, så det är lite svårt att få till nån koncentration kring våra möten.

Vi får vara hemma hos Mirga, som nyss blivit änka. Hon bor i ett litet hus tillsammans med sina föräldrar och 4 barn. Den minsta av hennes flickor har nyss börjat privatskolan med stöd av svenska vänner.Hennes mamma och mormor sitter också med på samtalet.Annars är cirkeln sluten och inga utomstående skall lyssna.
Änkorna har den svåraste situationen, därför stöder vi dem på de sätt vi kan t.ex genom att betala hyra när de tar emot oss för möte eller arbete.
Allra först presenterar sig Monika, och får svara på alla frågor som övriga i gruppen har gjort: ålder familj, gift/skild, inkomst, hur många barn, flicka/pojk, skolgång, intressen, problem, drömmar, önskningar. Monika önskar FRED på jorden och ett liv i frihet för alla kvinnor. Då svarar några i en grupp: "Vi här är som slavar, vi har det sämre än korna och har ingen frihet, våra män bestämmer allt om oss".
Vi berättar först om vad som hänt sen sist. Mirga är mycket sorgsen och orolig, men lyser upp när alla brister ut i fniss då vi talar om mensskydd. Mer om det senare.

Jag gör ett avbrott--Nu är den korta vackra skymningen, jag sitter på en takterrass och vill fånga in stämningarna  över öknen, synerna av stadens sirade torn, valvbågar och fönstergluggar. De stora slottsliknande huskomplexen är oftast hotell, mer eller mindre fantasifullt utstyrda. Så här i skymningen får allt ett magiskt skimmer. en öppen eld i närheten skickar upp tät tjock rök. man eldar sopor.

En kvinna murar om sin husvägg inför Diwali, den kommer att bemålas, ev med vackra mönster.

Hon har gjort en blandning av lera och kodynga och arbetar med bara händerna, som syns.

GRUPP 3

Följande dag träffas vi hos Ajabi, som också är änka och som har 6 barn, 3 pojkar 3 flickor.

Denna dag är stämningen lite avslagen. En särskild kvinnlig gudom hedras  genom fasta mellan solens uppgång och nedgång. Inte ens vatten får drickas. Kulvinder har huvudvärk, men vackert hennamålade händer. Även kvinnorna är energilösa.  Till denna gudinna ber man om hälsa och beskydd för sina käraste, oftast männen. På min självklara fråga om männen gör detsamma för sina fruar får jag ett lika självklart "nej"! 

Flera kommer sent, så Kulvinder förklarar hur de som kommer sent hindrar de andra från att börja och orsakar att flera personer får sitta och vänta, sammanlagt blir det två timmar om 8 personer får vänta en kvart! Kanske en insikt? Kunja, som också är änka sedan 5 år försörjer sig och 3 barn genom att gå till två familjer varje morgon och städa, tvätta, diska. På detta tjänar hon en knapp månadslön.Problemet är att det pratas illa om den kvinna som går utanför byn ensam. Här finna mycket att göra i kvinnosolidaritetens namn. Det är säkert andra kvinnor som odlar sitt skitprat. 

Mer kommer i nästa blogg!

Det börjar bli lite "vinter". temperaturen sjunker nu är det nog bara 37*C

Skönt i alla fall!

Elsa

Cirkeltalks Monika´s text

Som de sajer i Bullarn, det ar inte bare, bare!
Efter noggranna forberedelser av Elsa, Kulvinder och mej sa gav vi oss ivag for forsta cirkelsamtalet riktigt laddade i hettan, denna hetta som forlangsammar var tankeverksamhet o far oss att forlora bade vatska och salt.
Vi skulle traffas hemma hos M. 27 ar med 4 barn  som nyligen blivit anka, mannen hade bara ovantat dott efter att ha tagit en dos med Novalukol, ingen vet varfor. Hon bor nu med sina foraldrar och fyra barn i sitt lilla hus.
I detta lilla hus samlades vi da igar, M. hade nog inte forstatt att vi skulle traffas, hon var ute ur huset for forsta gangen efter att mannen dott, men hennes mamma o yngsta barnet var hemma. Huset var ca 15 kvadrat stort, dar fanns: en sang, en TV, en symaskin, en stor platbox samt en mindre, en stol. Vaggarnra var smyckade med brolloppsfotot, en planch, en almanacka.
I detta hus med vardinnan franvarande hade vi da samlats 14 kvinnor och 7 barn, men inte just den gruppen som vi planerat skulle vara dar. Kulvinder smattrar pa som en kulspruta fran Bofors, hon ar helt makalost duktig, utan henne hade vi varit helt lost!
Det beslutas att cirltalks med grupp 4 far bli imorgon istallet. Alla informeras om att det ar viktigt att alla kommer osv, Kulvinder ser strang ut nar hon smattrar vidare.
Da kommer Shanti som jag minns som en 17-arig flicka for 5 ar sedan, hon ar nu gift o har blivit en riktig matrona! Hon kommer for att be for sin syster som vill vara med i broderigruppen, vi travar dit for att kolla upp hennes behov. Hon har ett fint hus och en fin gard, men mannen ar sjuk, tappar ibland medvetandet o verkar vara deprimerad.
De bar fram hela hans sjukjournal fran ett privatsjukhus i Amedhabad bifogat med rontgenbilder av ryggraden o scanning-bilder av hans hjarna, Journaltexten visar att han utretts med fragestalning "epilepsi", massa prover ar tagna. Hjarnan ar o.k. men i ovre delen av halsryggen har man hittat ett 7 mm brack, vilket inte vad jag forstar framkallar hans franvaroattacker. Alla prover ar helt o.k forutom ett TSH-varde som ar for lagt. Vad jag forstar har han fatt medicin for detta, men inte vidare provtagning om han nu ligger bra till i sin skoldkortel. Hela journalen ar skriven pa engelska o jag formodar att varken mannen det galler eller hans omgivning forstar vad som dar star.
Jag forklarar det jag forstar samt ger aven en forklaring pa att vajsing pa skoldkorteln inte sa sallan ger depressions-symtom.
Kulvinder tyckte att har fanns behov, sa hon far vara med.
Idag var vi da laddade pa nytt, samlade i samma hus, alla kom inte, men 3 av de unga flickorna hade tagit ledigt fran skolan for att delta. Ankans mamma och mormor satt bakom for att avlyssna det hela. Nar vi borjade prata om mensskydd gick mormor, flickorna fnittrade nastan hysteriskt, aven kvinnorna tyckte att detta var ett fnittrigt amne. Men alla var overens om att det kunde nog vara en bra ide att ev sy sadana.
Tyvarr var inte alla i denna grupp med idag, en av dem fick ga efter halva tiden eftersom hennes man var sjuk, hon lanade Kulvinders telefon o da grat han. Ja vi vet ju alla hur sjuka man kan bli......
Det blev trots allt ett bra mote var Elsa, Kulvinder och jag overens om. Vi fortsatter med nasta grupp imorgon.
Da jag inte varit har pa 5 ar sa maste jag saja att mycket har hannt! Till det battre, manga av gardarna o husen har forbattrats, det ar nagot renare, fler barn gar i skolan, kvinnorna ar rakare i ryggen o ger battre kontakt, storre sjalvfortroende, vilket ju kan bero pa mindre blyghet.
Broderierna betyder mycket for dem, bade ekonomiskt och for gladjen att brodera.
Man vill ju garna tro att alla forbattringar beror pa Mahila-projektet, men jag tror att det ocksa beror pa satsningar bade fran regering o delstatsniva.
For tillfallet putsas det o fejas infor Divalhi, det sista vi ser nar vi gar ar en kvinna som putsar sin nyuppbyggda mur med kobajs sa att det blanker, blir jattefint.
Vid pennan: Monika Lind-Melander